Superhjältesöndag

Vem kan motstå möjligheten att vara med på Superhjältesöndag? Inte jag i alla fall, så ett stort tack till Helena för att hon anordnar det här!

Jag tänker i mitt lilla bidrag faktiskt vända lite på den berömda steken och därmed fundera lite mindre på själva superhjältarna och lite mer på superskurkarna. Jag har varit inne och snuddat vid det här tidigare i recensioner, men nu försöker vi väl gå lite på djupet.

Min tes är egentligen ganska simpel: En hjälte definieras av sina skurkar. Ju intressantare skurkar, desto intressantare blir hjältens äventyr. Hjälten måste utmanas, antingen fysiskt eller psykiskt eller helst på båda sätten, och gärna samtidigt. De mest kommersiellt framgångsrika superhjältarna är också de vars antagonister är så pass intressanta i sig själva att de blir en del av själva attraktionen med superhjälten.

Så, en bra skurk gör en bra hjälte. Hur visar man annars hjältens storhet om hen inte får mäta sig mot ordentligt motstånd?

Enklast är väl att titta på mina två favorithjältar, det vill säga Batman och Spindelmannen (ja, jag vet att kidsen idag antagligen säger Spider-Man, men jag är för gammal för det. Däremot vägrar jag säga Läderlappen…).

De två är de hjältar som har de mest ikoniska antagonisterna (eller ”rogues gallery” som amerikanerna så gärna kallar det, ). De flesta, även de som inte har nåt större intresse av superhjälteserier känner till åtminstone ett par av av Batmans skurkar. I princip alla vet vem Jokern är, kanske Penguin och The Riddler. De etsar sig fast. Det som är så spännande med just Batmans skurkar är hur väl definierade och utmanande de är i relation till Batman själv. Om man tar de mest klassiska av skurkarna har ingen av dem, i likhet med Batman, några superkrafter alls. Visst har han sådana motståndare också, men de tillhör på nåt sätt ändå inte kärnan av skurkgalleriet, de tillhör B-laget. Ingen skulle väl sätta Clayface på samma nivå som Jokern, eller hur?

Utmaningen är därför inte fysisk på samma sätt som t ex Stålmannens, där han ständigt får slåss mot andra utomjordingar och andra hot som kräver helt andra förmågor. Batman kan ju utan tvekan slå ner t ex Penguin eller Riddler utan att ens bli så svettig att han behöver lämna in dräkten på kemtvätt. Alltså handlar det om helt andra saker som gör dem intressanta.

Jag tror att det handlar extremt mycket om de bästa skurkarna reflekterar olika aspekter av hjältarna – i fallet med Batman är ju t ex Riddler en intellektuell motpol, Penguin den extremt organiserade motsvarigheten, Two-Face dualismen i Batmans identitet. Och Jokern – den absolut raka motsatsen till Batman. Impulsiv, oberäknelig, komplett galen. Naturligtvis är inte Batman/Bruce Wayne riktigt som han ska rent mentalt, men han representerar en sorts iskall medvetenhet som Jokern är den absoluta motsatsen av. Man vet aldrig var man har honom, och det är också den stora tjusningen med honom som skurk – lika delar ”vad ska han hitta på härnäst” och ”han är ju fullkomligt knäpp”.

Tittar man på andra superhjältar, t ex TV-serieaktuella The Flash så har han givetvis också ett antal återkommande skurkar, men vad har egentligen en skurk som Captain Boomerang att hämta mot Batmans Scarecrow? Captain Boomerang, eh, kastar bumeranger, ungefär så djup är den karaktären. Scarecrow däremot, en skurk som använder en sorts förvriden variant av Batmans taktik att rädslan är hans främsta vapen, där snackar vi en direkt koppling till hjälten som faktiskt är något att ha.

Spindelmannen då? Många av hans skurkar är också förvridna versioner av honom själv – Doctor Octopus, som förutom djurtemat också får sina superkrafter vid en olycka i ett labb, har en bakgrund som mobbad plugghäst, eller The Vulture, som använder sitt tekniska kunnande för att bygga en dräkt som ger honom möjlighet till övermänskliga förmågor. För tusan, Venom är ju Spindelmannens egen dräkt  som vänder sig emot honom!

Och det här är ju naturligtvis inte nåt som bara handlar om superhjältar – vad vore Sherlock Holmes utan Moriarty? Eller Harry Potter utan Voldemort?

Så visst behöver vi skurkarna minst lika mycket som vi behöver hjältarna?

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters Superhjältesöndag av och med:
Bak bok mat, Beroende av böcker, Bokhuset, Bokstävlarna, Carolina läser, Cinnamonbooks, Fiktiviteter , Kulturkollo, Oarya, Smutstiteln, Vildvittra