Bokbloggsjerka 26 – 29 september

Så börjar ÄNTLIGEN arbetsveckan gå mot sitt slut. Min mobil bestämde sig för att inte åka med till jobbet idag så det känns lite småskumt, men sånt är livet. Veckans bloggjerka ska vi naturligtvis hinna med ändå:

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Den här var lite svår. Jag var tvungen att fundera på vad jag läser för längre serier och vad jag läst tidigare. Just nu så väljer ju många av de författare jag läser inom främst YA att skriva trilogier (inte triOlogier, jag får ont i ögonen av den felstavningen) och då hinner de oftast inte förändra sitt språk så pass mycket att det märks. Däremot kan de ju gå bort sig fullständigt när det gäller själva storyn och hur huvudpersonerna agerar osv. Ni som följt den här bloggen ett tag vet ju att jag har ett kärt exempel på just en sådan serie…

Men om man nu ska hitta nåt annat exempel så har jag ju, tro det eller ej, läst väldigt många av Camilla Läckbergs böcker, och vad kanske är än mer märkligt så här i efterhand, tyckt att de första var helt ok. Men nånstans längs vägen så börjar man känna att nåt endaste uns av trovärdighet hade varit trevligt, och att själva deckarmysteriet hade kunna få vara lite i förgrunden i stället för allt för mycket familjeliv. Nu är jag ju medveten om att Läckberg knappast är den främsta deckarförfattaren den här världen skådat, men lite kan man väl ändå få begära?