#TBT -Vampyren är far till alla barnen

Intertextualitet – himla fint ord det där. En gång i tiden, när mina kära klasskamrater slet sitt hår med programmeringskurser så satte jag mig i biosalonger tillsammans med en massa media-studenter och tittade på Alien och läste filmvetenskap istället. Där pratade vi bland annat om såna här fancy begrepp.

Jag kom att tänka på det här igår när jag satt och läste Niklas Krogs ”Nattbuss 198” och tänkte på hur mycket den påminde mig om John Ajvide Lindqvists  ”Låt den rätte komma in”. Och ungefär halvvägs igenom boken så kommer den, den explicita referensen till just ”Låt den rätte komma in” när huvudpersonen Johan och hans kompis passerar just den där gångtunneln där Eli hoppar och tar sig ett mellanmål på alkisen.

Just ”Låt den rätte komma in” är min personliga favorit av Ajvide Lindqvist, och inte bara för att titeln i sig refererar till en Morrisey-låt. Därefter hände nåt och jag fastnade inte särskilt mycket för ”Lilla stjärna” och har inte ens läst varken ”Människohamn” eller ”Rörelsen”.

Men som sagt, det är nåt speciellt med vampyrer i Blackeberg på 80-talet. Jag gillar dessutom båda filmatiseringarna, både Tomas Alfredssons och Matt Reeves versioner. De är ganska olika tolkningar, men samtidigt tillräckligt lika och intressanta var för sig att de kan stå på egna ben och väl värda att kika på. Det är det som är så kul – tre olika versioner av samma berättelse, som alla belyser olika delar av den. Alla har sin egen nisch och att alla tre herrarna lyckas är ännu mer spännande. Faktum är att jag skulle vilja hävda att det för samtliga tre herrar är deras absolut bästa material til dags dato…

Recension på ”Nattbuss 198” kommer på måndag.