Alltså, det kliar en hel del just nu.

Jag hörde nånstans om en teori om att man hela tiden ska äta det man är mest sugen på. Är man sugen på nåt salt, då ska man äta nåt salt. Kroppen signalerar liksom, och man ska lyssna på kroppen. Jag vete tusan om jag tror på den teorin, men jag kan faktiskt relatera lite, det kan jag.

Under en tid nu har det nämligen kliat lite i mig att jag skulle vilja läsa nåt utanför det som vanligtvis brukar skrivas om på den här bloggen (hey, inget snack om den usla uppdateringsfrekvensen nu tack) och jag tror att jag snart måste bejaka den impulsen. Jag är lite sugen på nån bok i genren ”böcker för pretentiösa pendlare”. Vet ni inte vad det är för genre? Hittar ni inte just den hyllan på Akademibokhandeln?

Det är böcker som alltså bland annat genom sin titel signalerar ”hej jag är svår”. Jag är som bekant stundtals ganska ytlig, men jag vill nog ändå att det ska vara nån sorts vettigt innehåll, det kan inte bara vara svårt, det måste gå att läsa och gärna vara bra på riktigt. Så vi snackar nog trots allt böcker i klassikerfacket men som kanske klickar bättre med mig än Bulgakovs ”Mästaren och Margarita”. Den och jag passar lika bra ihop som lakritssnören på pizza.

 Så jag har nog landat i att det borde vara så att det blir nån bok av typ Steinbeck eller nån sån figur. Kanske är det slutligen dags att läsa ”To kill a Mockingbird” av Harper Lee? Eller borde jag läsa om ”Räddaren i nöden”? Eller nåt annat av nån död människa som handlar om nåt utan svärd eller automatvapen?

Hjälp! Vilken bok tycker ni ska bli mitt Salubrin mot den här klådan? Så jag kan återgå till den vanliga verksamheten?