Röd som blod

Författare: Salla Simukka

Beskrivning: ”Efter att tidigare ha varit mobbad har sjuttonåriga Lumikki Andersson bestämt sig för att hålla sig på sin kant och göra sin egen grej. Men allt ställs på ända när hon hittar tvättade sedlar i skolans mörkrum. Det visar sig att tre av skolans elever har kommit över plastpåsar fulla med blodiga sedlar och snart är Lumikki indragen i en härva av internationell narkotikasmuggling. Dessutom misstänker Elisa, en av de tre eleverna, att hennes pappa som är narkotikapolis är involverad i det hela. Lumikki tvingas med på en livsfarlig flykt undan ryska och estniska kriminella.

Det är den kallaste vintern i mannaminne och gatorna i Tampere är inbäddade i ett gnistrande vitt täcke. Och inget är så rött som blod i snö.”

Första raden: ”Snön lyste vit.”

Omdöme: Röd som blod var en titel jag inte hade någon som helst koll på, inte heller författaren Salla Simukka. Enligt informationen från förlaget har serien på tre böcker (trilogi, remember?) blivit en jättesuccé i Finland och även släpps i ett stort antal andra länder, och nu alltså även här i Sverige. Den här damp ner i brevlådan för ett tag sen utan att jag hade efterfrågat den, och när jag likt ett barn på julafton slet upp paketet måste jag erkänna att jag tänkte: ”men vad f-n, är det här nån ny vampyrbok eller?”. Ni ser ju själva på omslaget. Rött, vitt, svart. Blodstänk. ”Örk”, tänkte jag. Men som tur är så går det ju att läsa på baksidan av boken, och då kändes det genast mycket intressantare. Ungdomsthriller istället för huggtänder och tjafs, tackar ödmjukast, för det är minsann inte en genré som är överrepresenterad i hyllorna.

Så jag började läsa, och det ska jag vara glad för, för det här var en RIKTIGT trevlig ny bekantskap. Det är en riktigt spännande thriller med en huvudkaraktär i Lumikki Andersson som är svår att inte tycka om och en story som känns som tagen ur en film. Lumikki är bara 17 år och går i gymnasiet, mon hon är BAD-ASS! Jag har sett referenser till Lisbeth Salander, men skillnaden är att Lumikki inte är fullt lika extrem och utan de lätt psykotiska drag som Salander har. Jag skulle hellre jämföra henne med en korsning av Buffy Summers och Veronica Mars, och det är inte fy skam!

Jag gillar tempot och miljöbeskrivningarna, det känns exotiskt även om boken utspelar sig i Finland, och eftersom boken bara är lite drygt 240 sidor är den nästan över på bara ett par sittningar. Det finns gott om tillfällen då man bara måste läsa vidare för att veta vad som ska hända! Jag kan tycka att slutet kanske kommer lite väl hastigt, men i övrigt är det här en riktig liten hit som släppts lös i butikerna!

Och dessutom så har förlaget tänkt till lite, och de övriga delarna släpps med ungefär ett halvårs mellanrum så nästa del dyker upp redan i vår. Väldigt trevligt!