Recension – Triangel

Författare: Nic Stone

Beskrivning: ”Courtney ”Coop” Cooper och Jupiter Charity-Sanchez har varit bästa vänner så länge de kan minnas. De gör det mesta tillsammans, och brukar till och med dela säng. Inget konstigt med det, Jupiter är lesbisk och Coop är helt okej med det. Inte. Han har varit hemligt kär i Jupiter i en halv evighet. Då kommer plötsligt Rae Evelyn Chin in i bilden. Hon är den nya tjejen, och hon blir snart kompis med både Jupiter och Coop. Coop förvånas över känslorna som plötsligt blossar upp för Rae, samtidigt som Jupiter och Rae börjar tillbringa allt mer tid tillsammans. Det hela resulterar i överraskande känslor, en kyss som hotar att förstöra allt, en plan som går åt skogen och total förvirring.”

Ja, jag vet. En YA-bok som BARA handlar om en kärlekstriangel? Inget pang-pang? Inte ens pyttelite dystopi? Inte ens en rivningskåk om man kisar och lutar på huvudet?

Det låter ju faktiskt helt vidrigt. ”Kärlekstriangel” brukar användas som en svordom i vissa grupper jag är med i på Facebook.

Jag hade faktiskt inte ens frågat om boken just med tanke på ovanstående, men så trillade den ändå ner i brevlådan med en liten lapp om att nån ändå chansade lite.

För det är ju det här med VEM som ger ut boken. Som ni ser på omslaget är det Lavender Lit. Ni som hängt med vet att jag gillar LL. Mycket. Om ni inte tror mig, läs min intervju med Sofia Ejheden. Så ok, ”chansar Sofia på mig så kan jag väl åtminstone knäcka pärmen” tänkte jag.

Och det var ju inte så dumt chansat kan jag säga. Det finns mycket jag gillar med boken. Jag gillar HBTQ-vinkeln. Jag gillar de få karaktärerna eftersom ja… tight ensembledrama är min grej. Jag gillar språket och att Stone är rätt duktig på att få till den där pirrande känslan i magen, ”swoon” som man jämt ser i amerikanska recensioner. ”Triangel” är en bok som bara väntar på att Netflix ska göra film av den. Jag skulle definitivt inte bli förvånad om den dyker upp där om nåt år.

Stone gör en grej också med att låta de tre huvudpersonerna få var sin tredjedel av boken så att man får gräva ner sig i huvudet på var och en av dem. Jag hade nog föredragit att hon hade växlat mer mellan dem hela tiden istället för att göra det i tredjedelar. Jag hade nog upplevt det intressantare att växla perspektiven oftare för att fördjupa berättelsen ytterligare.

Ni som gillat Anna Ahlunds böcker och vill ha lite mer av samma sak, om än med ett lite mer amerikanskt sockrat filter, ni kan med fördel ta en titt på den här. Stone gör lite samma saker som Anna, och har en hel del gemensamt rent tematiskt, så det är bra grejer det här. Trots att det handlar om en kärlekstriangel.

Adlibris / Bokus

Några andra som skrivit om ”Triangel”: Agnes bokblogg, Boktokig, Prickiga Paula, Romeoandjuliet